Paraplyet är uppfällt, samtidigt som människorna på gatan skyndar sig till femmans buss som går från Malmö central till Rosengård. Ungdomarna åker runt på sina Segways och lyssnar på ljudet av vuxna som stressar hem från en lång arbetsdag. Jag traskar in mot centrum och går via Ramels väg, en av Malmös absolut farligaste platser, enligt många malmöbor som jag talar med. Bara några timmar efter att jag besökte den här platsen, blev en 23-årig man skjuten. Innan dess var gatorna lugna.

​

Runt Rosengårds centrum reser sig hyresbostäder med färger från hela världen. Balkongerna pryds med färgglada skynken som täcker för fönstren, den ena balkongen efter den andra speglar mångkulturen som finns i det här området. Även om klockan är 15 en helt vanlig torsdag råder det verksamhet, allt från idrottande ungdomar i sporthallen till barn som pysslar med påskkort i samma kvarter under fritidsgården Tegelhuset. I centrum finns också vuxna inne på biblioteket som ligger strax bredvid sporthallen. Mellan bokhyllorna rör sig Balqisa Abdi, 19 år.

​

– Det media rapporterar idag är bullshit. De vill svartmåla oss invandrare och platserna där vi bor. Det finns mycket annat att fokusera på än det negativa, säger hon.

​

           Det media rapporterar idag är bullshit. De vill           svartmåla oss invandrare.

      – Balqisa Abdi

​

Först vill Balqisa inte prata med mig. Men efter en sansad dialog om vad hon vill berätta om, går Balqisa med på att tala om sitt bostadsområde.

​

– En dag i Rosengård är kärleksfylld, najs, underbar, och det är de bästa stället att bo på. Jag känner mig hemma här. Om jag handlar och bär på tunga påsar, kommer människor fram och hjälper mig att bära hem. Det är sådan kärlek som inte finns någon annanstans.

Är det för att du är kvinna?

– Nej, verkligen inte. Det är såklart att vi har mer respekt här, och det borde vara så överallt, men det handlar mer om den starka gemenskapen som finns här, förklarar hon.

Balqisas föräldrar kommer ursprungligen från Somalia, men själv är hon född och uppväxt i Rosengård. Hon pluggar på komvux och är aktivitetsledare, hjälper barn med läxhjälp och dessutom nattvandrar hon på fredagskvällarna. Hon pekar mot en inramad tavla som är fylld med rosor och glada barn som leker på en gård. En Rosengård.

– Vi har en gemenskap och föreningar som gör tusen grejer för barn och ungdomar, framförallt på helgerna då de inte har något att göra. Istället för att stå på gatan jobbar vi med aktiviteter.

​

Samtidigt finns det föreningar som hjälper vuxna med att översätta papper från socialen, arbetsförmedlingen och andra myndigheter. Det syns tydligt i biblioteket som anordnar språkcafé. För vissa räcker inte SFI-lektionerna för att ge tillräckligt med språkkunskaper. Andra har inte någon där hemma som kan bra svenska och det är ett problem i områden som Rosengård.

​

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Även om Balqisa bara vill prata gott om sitt område, är hon väl medveten om att det finns svårigheter.

​

– Jag tror att problemen ligger i att många har en dålig skolgång. Om du inte har haft en bra skolgång, hur ska du kunna motivera dig själv att plugga vidare, det är klart du hamnar på gatan då.

​

Dialogen blir tyst för en liten stund. Bruset från människorna fyller tystnaden och nu är Balqisa på väg att berätta om något som stör henne.

​

– När det skrivs negativt om Rosengård blir det svårare för oss som inte håller på med kriminalitet att få jobb. När jag går på anställningsintervju och säger att jag är från Rosengård - då skrattar de.

Vad är din dröm?
– Min dröm är att stanna i Rosengård, jobba som lärare och hjälpa barnen här. Jag vill lyckas, pusha andra och hjälpa mitt område, berättar Balqisa.

 

Tystnaden återvänder, men nu är den irriterade stämningen borta och harmonin har tagit över biblioteket här i Rosengård. Balqisa lyser upp som en sol och jag går vidare.

​

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

​

 

 

 

Snett bakom mig ser jag tre ungdomar som sitter vid gamla stationära datorer och söker efter en bättre framtid. En är inne på arbetsförmedlingens hemsida, den andre tittar på hur du blir som Zlatan, och den tredje kollar upp vart man ska gå om man behöver psykologisk hjälp. Lite längre bort i barnhörnan läser två flickor böcker. Kunskap är makt, predikade den brittiske filosofen Francis Bacon. Här inne på biblioteket går det att känna på den lugna atmosfären och Abdi Jama, 35 år, är en av dem som hjälper människorna med att komma rätt.

​

– Här arbetar vi med små projekt hela tiden, och lyckas man samla så många människor på en och samma plats, då har man lyckats.

​

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När Abdi var liten spelade han i samma fotbollslag som Zlatan Ibrahimovic. De spelade tillsammans en bit bort från centrum, på Cronmans väg. Zlatan lämnade området och blev en världskänd fotbollsspelare. Men Abdi, han är kvar i Rosengård och jobbar som trygghetsvärd.

​

– Rosengård har utvecklats, förut var det mycket problem och då var media på plats, men nu är det annorlunda, säger Abdi.

Vad är det som är annorlunda?
– Här har vi allt. Jag brukar säga till alla som kommer att gå och ta en runda i Rosengård, för då har du tagit en jorden runt-resa. Falafel för 20 kronor. Hela världen är här.

​

Trots att en 16-årig ung man miste livet i början på året efter en skottlossning, finns det ljuspunkter i det här området. Höghus ska byggas, flera nya bostäder tillkommer och en tågstation ligger i planerna. Det är mycket som är på gång i Rosengård, berättar Abdi som trivs och vill bo kvar.

​

– Det är många med ett stort hjärta som går ut på gatorna och är emot våldet. Det onda ska aldrig besegra det goda. Framtiden är ljus i Rosengård, många unga tjejer och killar är på väg ut och de kommer tillföra arbetskraft.

​

Bland de 30 000 som bor i Rosengård är ungefär 8 500 ungdomar under 18 år. Det som många inte vet är att staten testar olika pilotprojekt i området för att se om det kan fungera i resten av Sverige. Pilotprojekten är något som inte ofta nämns i medierapporteringen, berättar Abdi.

​

– Polisen, räddningstjänsten och myndigheter samarbetar nuförtiden i Malmö stad, innan var alla på olika håll. Att sätta ungdomar i olika former av sysselsättning med jobb och aktiviteter är också pilotprojekt som har testats här. Lyckas projekten i Rosengård lyckas de i hela Sverige, garanterar Abdi.

​

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Biblioteket i Rosengård är det näst mest besökta biblioteket i hela Malmö, efter stadsbiblioteket. Många kommer hit, lånar böcker, utbyter ord och kunskap med varandra samtidigt som gemenskapen byggs. Att bibblan ligger i ett köpcentrum säger en hel del om att det står i origo av människornas vardag.

​

– Man kan inte tvätta ansiktet med ett finger, utan du måste använda hela handen, och det är just helheten som är det viktigaste när vi pratar om gemenskap. När jag hjälper ungdomarna brukar jag säga till dem att: Nu får ni hjälpa tre andra personer. Hjälper alla någon så når vi alla.

​

              Pengar kommer och går,

           men hjärtat stannar alltid kvar.

          – Abdi Jama

 

Den negativa bilden som målas upp av Rosengård handlar om kriminella ligor som betalar för olika sorters tjänster. Abdi tror mer på att hjärtat är verktyget för ett lyckat samhälle.

​

– Det är viktigt att du hjälper andra från ditt hjärta. Pengar kommer och går, men hjärtat stannar alltid kvar. Här spelar det ingen roll vilken hudfärg du har, eller var du kommer ifrån, här hjälper alla varandra.

​

Men hur undviker du problemen som finns i Rosengård?

– Många flyr från problem, men jag brukar inte prata om problem, utan det handlar om utmaningar. Det handlar om att ta utmaningen och inte se det som ett problem.