För nästan exakt ett år sedan var jag här och skrev om ett lokalt fotbollslag som hade gått hela vägen från korpen till division 3. Berättelsen beskrivs som en framgångssaga för både föreningen Växjö United, och hela området Araby.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är jag tillbaka för att titta närmare på området i Växjö som är listat som ett särskilt utsatt område i Sverige. Det går inte att bli förvånad när man ser att arbetslösheten har ökat och stenkastningen blivit värre. En som inte håller med om den bilden är är Ilham Abdalla, 24 år.

 

– Jag tycker inte det stämmer. Det finns problem överallt, men det är synd att det positiva får den minsta rubrikerna i tidningarna, säger hon.

 

Vi går in på Araby Park Arena. En nybyggd röd multihall för idrott och aktiviteter i Araby. Alla föreningar i Växjö har möjlighet att hyra hallen av kommunen.

 

Det är där Ilham lägger ner all sin fritid. Hon gör allt för att ge tjejer chansen.

 

– Det fanns inga aktiviteter för tjejer innan jag började. Tjejer har det svårare att komma in i samhället då de oftast är tillbakadragna. Då tänkte jag: Varför inte göra dem till förebilder och samla ihop gänget. Jag visar bara vägen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tidigare dominerade killarna hallen och det är fortsatt mycket killar och pojkar som spelar fotboll här. Men på det blåa gummigolvet med handbolls-, basket- och fotbolls- linjer finns över 100 tjejer som idrottar numera. Upp till 20 olika nationaliteter brukar hålla till i hallen under helger, då det är avsatt tid för dem. Idag tittar jag på 12-13 flickor som springer runt med en basketboll, samtidigt som de gestikulerar och ropar på svenska till varandra. Vissa spelar med gamla diadora-skor och andra barfota, i klänningar och i gamla teamsportia-tröjor.

 

Nu har tjejerna varandra och Ilham är den som hjälper dem att hålla ihop.

– Här finns det inga krav, utan mer frihet för att hjälpa tjejerna få självförtroende, lära känna varandra och få en bättre trygghet i området, förklarar Ilham som driver på tjejerna i hallen genom att ösa beröm över dem.

 

                 Det är viktigt för dessa tjejer som kommer från olika länder, och länder där kvinnor inte har rätt till att idrotta.

          – Ilham Abdalla

 

Varför behöver tjejerna det här?
Ilham spänner ögonen i mig samtidigt som basketbollen studsar i bakgrunden.

​

– Det är viktigt för dessa tjejer som kommer från olika länder, och länder där kvinnor inte har rätt till att idrotta. Vissa tror fortfarande att det inte är okej, men samtidigt har de märkt att det är ett sätt att komma in i samhället, förklarar hon.

 

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

 

 

 

För en stund går jag upp på läkaren där ingen sitter, tankarna går tillbaka till jag var liten och spelade fotboll. Då satt flickorna vid sidlinjen och tittade på när jag trollade med bollen i luften, och gjorde allt för att imponera på dem.

 

Nu är det andra tider. Nu är flickorna nere på planen, med coca cola-burkar som vattenflaskor och slöja som pannband. Samtidigt som jag sitter vid sidlinjen och imponeras av talangen och den nya generationen som kommer fram.

 

Innan jag går ner till Ilham för att fortsätta intervjun. Hon har fullt upp med att ta hand om ungdomarna som springer omkring och skrattar åt alla roliga poäng de gör i basketen. Jag ser på Ilham att hon är sliten, att hon har varit med ett tag. Ilham väntar barn, samtidigt som tvivlar på om hon kan vara med och hjälpa tjejerna i framtiden. Den ideella kraften är liten och tar mycket stryk på grund av det.

 

Varför gör du det här?

– Vi försöker aktivera barnen för att få dem sysselsatta.  För mig är det jätteviktigt att få in ungdomar och även dem stökiga in i samhället.

 

Hälften av invånarna i Araby är arbetslösa. Varför har utvecklingen stannat?
– Det går massor av pengar till det här området, men det sker knappt någon utveckling för att de som tar hand om pengarna bor inte här. De kommer utifrån och har ingen bild av verkligheten här i Araby, säger Ilham.

 

Du anser att kommunen sätter käppar i hjulet för utvecklingen?
– Ja, kommunen satsar pengar på utomstående människor som ska driva projekt, och föreningar i Araby. Men det finns tusentals föreningar som inte gör någonting. När jag ringer kommunen så säger de att de inte kan hjälpa oss med fler tider och en lokal som vi kan bedriva verksamhet.

 

Vad borde kommunen göra annorlunda?

– Det finns människor som vill hjälpa till för att tjäna pengar och det finns de som vill göra det från hjärtat. Kommunen borde anlita eldsjälarna i området som verkligen vet hur det ser ut. Det finns gamla eldsjälar som har lagt ner för att de inte orkar jobba gratis.

 

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

 

 

 

 

 

 

 

Jag tar mig för hakan, tänker till, går ut från Araby Park arena och ringer kommunens kontaktcenter. De hänvisar mig till Peter Estling som är områdeschef för Araby, på Växjö kommun.

 

Jag provar.

 

Vilka insatser gör ni i Araby?

– Man har redan tre mötesplatser och fjärde är på gång. Vi har vuxenvandrare, föreningsvandrare och brobyggare. Gå sedan in på skolan i Araby. Där finns de största insatserna vad det gäller elevstödjare och språkstödjare, säger Peter Estling.

 

Varför gör ni det inte enklare för de ideella krafterna, för Ilham och hennes kompisar?

– Det är en jättesvår fråga. Det går att diskutera och vi har olika uppfattningar om det. Det går att vända på frågan och säga att den kommunala världen är för liten i Araby.

 

Peter Estling har bra koll på Araby och menar att det är viktigt att alla måste öppna vägen för att möten ska ske mellan olika människor i hela samhället.

 

Därför är det viktigt att hallen fortfarande kontrolleras av kommunen, menar Växjös områdeschef.

 

– När det kommer till hallen i Araby är det väl viktigt att det kommer föreningar från hela stan och bedriver verksamhet där. Det viktigaste är utbytet mellan den övriga delen av staden och Araby. Att folk vill åka till Araby och att de i Araby vill träffa övriga stan. På något sätt måste vi mötas.

 

​

​

​

​

​

​

​

​

​

 

 

 

 

Peter Estling tycker att det har blivit tryggare i Araby och hävdar att polisen kan bekräfta den bilden.

 

Därför ringer jag upp polisen i Växjö och får tag på presstalesmannen Robert Loeffel.

 

– Vi tycker att det är tryggare och lugnare i Araby sedan vi inledde vår satsning för ett år sedan, säger han.

 

Kan du ge några konkreta exempel på att det har blivit tryggare?

– Vi har mycket närvaro, många gripanden, många beslag och vi deltar i många möten.

 

                    Det kommer mer upp till ytan

              vilket det inte gjorde innan.

                       – Robert Loeffel

 

Men den senaste nationella trygghetsundersökningen visar att människorna i Araby kände sig otrygga. Robert Loeffel ser att polisens närvaro har gjort att folk förknippar Araby med ett orolig och farligt område, därav undersökningens resultat.

 

– Förklaringen är att vi ser mycket fler poliser som är aktiva i Araby nu. Det skrivs mer i tidningarna vad vi gör, och det kommer mer upp till ytan vilket det inte gjorde innan.

 

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

 

 

 

 

 

Solen börjar titta fram samtidigt som jag avslutar samtalet och plockar ner mobiltelefonen i byxfickan. Jag tittar upp, torkar svetten från min panna och går in i hallen igen.

​

Jag har en obesvarad fråga till Ilham.

​

Ser du ett framtida ljus i ditt område?

– Det viktigaste är att vi hjälper barnen från grunden. När de är 18 år, då är det för sent. Just nu får vi inte ens bestämma tiderna i hallen och min dröm är att vi ska få göra det.

​