Södra Vätterbygdens folkhögskola
Handledare: Ragnar Järhult
Datum: 2017-04-27 EXAMENSARBETE
Har besökt hemsidan
REPORTAGEDOKUMENT: Bilbränder, utanförskap och skottlossningar. Så ser ofta bilden ut av landets mest utsatta förortsområden. Men det finns också en annan sida av bilden.
Under fem veckor har Elvedin Basic åkt ut och besökt svenska
utsatta förortsområden och pratat med människor som bor där.
Philip O'Connor och Haidar Haidari i Husby Foto: Privat
Husby centrum, en helt vanlig söndag i Stockholms vinterkyla.
För fyra år sedan vandaliserades köpcentrumet, närboenden evakuerades och över 100 bilar brändes i området. Det var här som gnistan satte fyr på kravallerna som kom att spridas till övriga Stockholm och ut till andra städer i Sverige.
Men det var då.
Nu har klockan precis slagit 16 och det vimlar av människor i centrum. Familjer springer runt med kundvagn och försöker hitta den sista brödbiten inför veckan som kommer, ungdomarna strosar omkring och skämtar med varandra, samtidigt som gubbarna går hand i hand med gummorna. Det är här livets blodomlopp cirkulerar under söndagen och mitt i vimlet sitter jag tillsammans med Husbyborna Philip O’Connor och Haidar Haidari. De är trötta på den negativa bilden av deras förort.
– Det första jag tänker på när det kommer till Husby är ordet missförstått. Det positiva i Husby tas inte upp i media, hävdar Haidar, 24 år.
Han tittar på mig med stora ögon och gestikulerar med händerna.
– Hela världen var här när det var kravaller, men när det var över var också alla journalister försvunna. Vad vet de om Husby om de bara har varit här i en vecka och rapporterat om stenkastning och bilbränder, frågar han sig.
Husby är en förort norr om Stockholm.
De båda killarna säger att det finns en annan bild av förorterna i Sverige som människor väljer att blunda för. Det finns människor som hjälper varandra i samhället, skapar aktiviteter som ger kärlek och som bygger gemenskap. I Husby har det anordnats fotbollsturneringar när personer har gått bort, rappare har lyft marken till åskådarnas eufori, och manifestationer har hållits för att sparka ut våldet, säger Haidar.
– Ingen vill rapportera om sådana här grejer, för det är inte sexigt och det säljer inte att rapportera om en fotbollsturnering i Husby.
Ett stenkast från centrum ligger sporthallen. Där blir drömmar verklighet. Philip O’Connor lyfter fram förortsbor som har lyckats i samhället. Det finns författare, journalister, artister och fotbollsproffs som har gått hela vägen från betongens träningsplaner till drömmarnas värld.
Är det verkligen en stark gemenskap hos er?
– När jag var på jobbuppdrag i USA, fick min fru punktering på sin bil på vägen till dagis när hon skulle lämna vår dotter. Mitt i centrum stod hon och behövde hjälp. Då ringde hon Haidar, som tog med fyra-fem kompisar som fixade situationen. En körde barnet till dagis, en skjutsade frun till jobbet och de andra fixade punkan och lämnade bilen utanför mitt hus när jag kom hem, förklarar Philip O’Connor med ögonen fyllda med glädje.
Frågan är nu varför dessa människorna inte lyfts fram mer i medias rapportering eller i samhället? De finns men de syns inte - och "syns du inte finns du inte", är ett uttryck i folkmun.
Men innan vi går in på det finns det en samhällsutveckling att visa.
En bild som många har valt att förbise.
Polisen har listat 53 utsatta områden. 15 av dessa är till och med listade som särskilt utsatta områden. De omfattas av det urbana utvecklingsarbetet, som polisen har tagit fram i en utredning. Satsningen, som fått namnet URBAN 15, innebär att vissa statliga myndigheter, däribland Brottsförebyggande rådet, ska ge ett särskilt stöd till dessa områden. Brå tar fram uppgifter om anmälda brott och upplevd trygghet på kommun- och stadsdelsnivå i de kommuner som ingår i URBAN 15.
Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som präglas av:
-
Låg socioekonomisk status
-
Kriminell påverkan på lokalsamhället
Ett särskilt utsatt område kännetecknas av:
-
Allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen.
-
Svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag
-
Parallella samhällsstrukturer
-
Våldsbejakande religiös extremism
-
Närhet till andra utsatta områden
Ett riskområde uppfyller samtliga kriterier för ett utsatt område och ligger i farozonen att utvecklas till ett särskilt utsatt område.
Källa: Polisen, Expressen och Brottsförebyggande rådet.
15 listade utsatta områden
Medias rapportering av Husby verkar ligga i linje med den här bilden. Foto: Elvedin Basic
Först till lite fakta. Sedan prins Bertil klippte bandet till ett av Sveriges första bostadsprojekt i miljonprogrammet för 52 år sedan, har de flesta områden blivit listade av polisen som särskilt utsatta. Klyftorna mellan fattiga och rika har ökat i takt med att kriminalitet och hopplöshet tagit strypgrepp om de i svenska förorterna idag.
Men trots att alkohol- och narkotikabrott har ökat i Botkyrka kommun, och vapenbrott blivit allt vanligare i Kista och Rinkeby, finns det en annan utveckling som pekar i positiv riktning för de svenska utsatta områdena. Här är några exempel:
-
Bilbränder har minskat med 42 procent i Rinkeby sedan 1997.
-
Stöld och rån har minskat i Angered med 65 procent och bilbrotten med 37 procent, sedan 2002. På Hisingen ligger minskningen på 68 procent.
-
I östra Malmö där Sofielund och Rosengård ligger, har stöld och rån minskat med över hälften och bilbrott med 40 procent.
-
Sedan 1997 har stöld och rån minskat med 56 procent i Fittja och Norsborg. Dessutom har bilbrott minskat med nästan en tredjedel.
Samtidigt visar statistiken från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att den totala andelen anmälda brott har minskat i de 15 utsatta områdena. Siffrorna visar på anmälda brott och det behöver nödvändigtvis inte innebära att brottsligheten har minskat, utan också att benägenheten för anmälningar har blivit lägre. Även om resultaten har blivit bättre i förorterna är stöld och inbrott det vanligaste brottet i Sverige idag.
Forskaren Manne Gerell på Malmö högskola, menar på att det finns två grupper av personer som står för brottsligheten i samhället. Den ena är yrkeskriminella, och den andra är ungdomar. Manne Gerell som jobbar med geografisk kriminologi, berättar att ungdomar idag begår färre brott än förr. En annan orsak är att polisens prioriteringar också kan avgöra varför fler brott upptäcks i en viss kategori än i en annan.
– Unga män är mycket mer skötsamma idag än för fem-tio år sedan. En av de viktigaste anledningarna är att dagens ungdomar dricker mindre, men också att de flesta umgås online, vilket gör att färre ungdomar hänger på stan och begår stöld och annan brottslighet, säger Manne Gerell.
Jag visste inte att siffrorna såg så bra ut, men överlag ser vi att brottsligheten sjunker.
– Robert Björklund
När jag ringer polisen i Angered och berättar om statistiken blir de förvånade. Först tror kommunpolis i nordöstra Göteborg, Robert Björklund, att uppgifterna inte stämmer. Men efter att ha sammanställt fakta från BRÅ väljer polisen att kommentera.
– Jag visste inte att siffrorna såg så bra ut, men överlag ser vi att brottsligheten sjunker, samhället har blivit bättre och folk sköter sig. Oberoende av anmälningsbenägenheten så ser vi att siffrorna är så pass höga, säger Robert Björklund.
Polisen tycker att det är bra att medborgarna får höra det positiva som finns.
– Även om det är stora eller små minskningar går brottsligheten ändå neråt. Det är bara synd att vi inte pratar mer om det här, för här ute kan det bli stigmatiserande om man hela tiden får höra att allt är skit och kriminaliteten ökar.
I Botkyrka kommun ser jag samma trend som i Göteborg. Stöld och rån har minskat över tid tillsammans med bilbrotten. Erik Åkerlund, kommunpolis i Botkyrka, är inte överraskad.
– Det är en rejäl minskning och jag är inte förvånad eftersom jag har sett liknande trender förut, säger han.
Hur stor förtjänst har polisen i detta?
– Vi har skapat en större organisation i Botkyrka sedan 1997, men att det skulle påverka dagens perspektiv ser jag som osannolikt. Däremot har vi kunnat åstadkomma mätbar skillnad i trygghet och det tenderar att leda till en mindre brottslighet.
År 2011 startade Botkyrka kommun, där Alby och Fittja ligger, ett samarbete med polisen för att förbättra tryggheten i orterna. Sedan dess har resultaten varit goda, menar Erik Åkerlund, som anser att polisen i Botkyrka har ett förtroende från medborgarna.
– Jag upplever att det finns en styrka i att man har skapat en lokalförvaltning i dessa områden som ger nära service till medborgarna. Dessutom satsas det på att bygga två centrum i Fittja till exempel, bostadsbolagen bygger fler fastigheter och engagemanget från medborgarna finns, med bland annat nattvandring som upprätthålls, förklarar Erik Åkerlund.
Statistik från BRÅ som visar att stöld-, rån- och häleribrott, samt bilbrott har minskat i fler områden.
Husby centrum Foto: Privat
Från Botkyrka i södra Stockholm tillbaka till norra delarna och Husby.
Kebaben är uppäten och om bara någon timma ska Haidar och Philip iväg på fotbollsmatch med korplaget Kista Galaxy. Vi tittar på klockan, går vidare mot entrén och ut i centrum. Det kryllar med butiker till höger och vänster. Haidar påminner mig om en manifestation som hölls på exakt den här punkten på torget. Det var en fredlig och solig majdag.
– Släng din sten och plocka en korv istället, en manifestation i Husby där en livsmedelsbutik passade på att visa Champions League-finalen 2012.
Men trots att folket står upp för varandra, visar solidaritet på gatorna och försöker hålla ihop ett normalt liv, dör ändå människor i området. Ungdomar springer runt med stenar och vapen samtidigt som polisen jagar med blåljusen och brottsbalken.
– Det är en liten klick människor som förstör för andra. Det är så överallt egentligen. Det låter kanske klyschigt, men folket är inte sysselsatta. Om jag inte har jobb och bara sitter hemma, kommer jag gå ut och jiddra på stan, säger Haidar Haidari som förstår tonåringarna men också fördömer deras handlingar.
På torget syns nakna träd, några ensamma träbänkar och ett äldre par som matar fåglarna. Mellan husfasaderna studsar en kakofoni av röster och Philip O’Connor pratar om lösningar på problemen i förorten. Det är det sista vi hinner med innan solen går ner.
– Det finns aldrig enkla lösningar till komplicerade problem - men en bra start vore att se våra förorter som en tillgång och inte ett problem, såsom man gör med alla andra delar av landet.
Samtidigt som det förbereds lösningar i Husby pågår det helt andra aktiviteter 62 mil söderut, i Malmös mest utsatta område: Rosengård. Där sägs polisen ha no go-zoner och där är journalister föraktade för deras rapportering om skottlossningar och mord.
Men jag försöker.
De mörka molnen bildar regn samtidigt som människorna på gatan skyndar sig till femmans buss som går från Malmö central till Rosengård. Ungdomarna åker runt på sina Segways och lyssnar på ljudet av vuxna som stressar hem från en lång arbetsdag. Jag traskar in mot centrum och går via Ramels väg, en av Malmös absolut farligaste platser, enligt många Malmöbor som jag talar med. Bara några timmar efter att jag besökt den här platsen, blev en 23-årig man skjuten. Innan dess var gatorna lugna.
Runt Rosengårds centrum reser sig hyresbostäder med färger från hela världen. Balkongerna pryds med färgglada skynken som täcker för fönstren. Den ena balkongen efter den andra speglar mångkulturen som finns i det här området. Även om klockan är 15 en helt vanlig torsdag råder det verksamhet, allt från idrottande ungdomar i sporthallen - till barn som pysslar med påskkort under fritidsgården Tegelhuset. I centrum finns också vuxna inne på biblioteket som ligger strax bredvid sporthallen. Mellan bokhyllorna rör sig Balqisa Abdi, 19 år.
– Det media rapporterar idag är bullshit. De vill svartmåla oss invandrare och platserna där vi bor. Det finns mycket annat att fokusera på än det negativa, säger hon.
Först vill Balqisa inte prata med mig. Men efter en sansad dialog om vad hon vill berätta om, går Balqisa med på att tala om sitt bostadsområde.
– En dag i Rosengård är kärleksfylld, najs, vacker, och det är de bästa stället att bo på. Jag känner mig hemma här. Om jag handlar och bär på tunga påsar, kommer människor fram och hjälper mig att bära hem. Det är sådan kärlek som inte finns någon annanstans.
Är det för att du är kvinna?
– Nej, verkligen inte. Det är såklart att vi
har mer respekt här, och det borde vara så
överallt, men det handlar mer om den starka
gemenskapen som finns här, förklarar hon.
Balqisas föräldrar kommer ursprungligen från
Somalia, men själv är hon född och uppväxt i
Rosengård. Hon pluggar på komvux och är
aktivitetsledare, hjälper barn med läxhjälp
och dessutom nattvandrar hon på
fredagskvällarna. Hon pekar mot en inramad
tavla som är fylld med rosor och glada barn
som leker på en gård. En Rosengård.
– Vi har en gemenskap och föreningar som gör tusen grejer för barn och ungdomar, framförallt på helgerna då de inte har något att göra. Istället för att stå på gatan jobbar vi med aktiviteter.
Samtidigt finns det föreningar som hjälper vuxna med att översätta papper från socialen, arbetsförmedlingen och andra myndigheter. Det syns tydligt i biblioteket som anordnar språkcafé. För vissa räcker inte SFI-lektionerna för att ge tillräckligt med språkkunskaper. Andra har inte någon där hemma som kan bra svenska och det är ett problem i områden som Rosengård. Även om Balqisa bara vill prata gott om sitt område, är hon väl medveten om att det finns svårigheter.
– Jag tror att problemen ligger i att många har en dålig skolgång. Om du inte har haft en bra skolgång, hur ska du kunna motivera dig själv att plugga vidare? Det är klart du hamnar på gatan då.
När jag går på anställningsintervju och säger att jag är från Rosengård - då skrattar de.
– Balqisa Abdi
Dialogen blir tyst för en liten stund. Bruset från människorna fyller tystnaden och nu är Balqisa på väg att berätta om något som stör henne.
– När det skrivs negativt om Rosengård blir det svårare för oss som inte håller på med kriminalitet att få jobb. När jag går på anställningsintervju och säger att jag är från Rosengård - då skrattar de.
Vad är din dröm?
– Min dröm är att stanna i Rosengård, jobba som lärare och hjälpa barnen här. Jag vill lyckas, pusha andra och hjälpa mitt område, berättar Balqisa.
Tystnaden återvänder, nu är den irriterade stämningen borta och harmonin har tagit över biblioteket här i Rosengård. Balqisa lyser upp som en sol och jag går vidare.
Balqisa Abdi berättar om hennes liv i Rosengård Foto: Elvedin Basic
Rosengård ligger mitt i Malmö.
Det finns kärlek i Rosengård. Foto: Elvedin Basic
Folkvimmel i Rosengård centrum. Foto: Elvedin Basic
Gatorna av Rosengård. Foto: Elvedin Basic
Det finns kärlek i Rosengård. Foto: Elvedin Basic
Tryck på bildspelet för att se alla bilder.
Statistik framplockad av BRÅ.
Bilbränder, stölder och kriminella handlingar begås av ungdomar som har det svårt hemma, i skolan eller i utanförskapet bland miljonprogramshusen i förorten. Men tittar man i Rinkeby har andelen ungdomar som varken pluggar eller jobbar minskat med en tredjedel. På Rinkebyskolan går det att se en av orsakerna till att det har blivit bättre.
– Det har varit en medveten satsning under väldigt många år kring ett entreprenöriellt förhållningssätt, i samverkan med många olika företag från skolans sida. Vi har haft ett projekt som heter Made by Rinkeby för att visa att våra ungdomar är anställningsbara, säger rektor på Rinkebyskolan, Carina Rennermalm.
Ibland kan det vara svårare att mäta den positiva utvecklingen i de utsatta områden, då resten av samhället också har utvecklats positivt och i en större takt. Men sett till deras egna förutsättningar har områden som Kista och Rosengård minskat på våld och kriminalitet.
I Malmö har skottlossningarna inte blivit färre, morden har fortsatt i samma utsträckning 2017 som ifjol. I stora delar av de särskilt utsatta områdena lever många fortfarande på bara bidrag, eller får jobba på två-tre deltidsjobb för att få inkomst. Det är bara en sida av sanningen. Men det finns också en annan sida av myntet. Tittar man på arbetslösheten är andelen förvärvsarbetande nu den högsta som uppmätts sedan Statistiska centralbyrån (SCB) började sina mätningar för nästan 20 år sedan. Så är fallet i exempelvis Rinkeby: År 1997 hade 33 procent jobb. År 2015 var andelen 50 procent i förorten. Trenden pekar åt samma håll i Rosengård, Malmö och i Bergsjön, Göteborg.
-
Sedan 1997 har antal arbetslösa i Hjällbo och Biskopsgården (Göteborg) minskat med drygt 25 procent.
-
Personer med förvärvsarbete har ökat från 33 procent år 1997 till 50 procent år 2015 i Rinkeby.
-
Personer mellan 20–25 som varken förvärvsarbetar eller studerar har sjunkit från cirka 51 procent år 1997 till 29 procent år 2014 i Rinkeby (som är den senaste siffran).
-
Personer med förvärvsarbete har ökat med 26 procent i Biskopsgården från år 1997 till 2015.
I takt med att Sveriges arbetslöshet sjunker ser vi också att sysselsättningen ökar i de utsatta områden. Nationalekonomen Eskil Wadensjö ser att det finns olika orsaker till att fler ungdomar får sommarjobb, och att Rinkebyborna inte behöver hänga runt bland betong och hyreshus under sommarloven längre.
– Det viktigaste är att det råder god efterfrågan på arbetskraft i Sverige. Alla har större chans att få ett arbete när det är högkonjunktur. Det gäller inte minst grupper med en relativt svag ställning på arbetsmarknaden som ungdomar utan fullständig gymnasieutbildning, nyanlända flyktingar och deras anhöriga samt personer med funktionsnedsättningar, säger Eskil Wadensjö, forskare inom nationalekonomi vid Stockholms universitet.
Majoriteten av alla utsatta förorter är befolkade av invandrare idag, och det vi kan se från 1997 är att jugoslaverna som kom till Sverige under mitten av 90-talet, har tagit en stor plats på arbetsmarknaden idag. I en artikel från Svenska Dagbladet konstaterades att balkanflyktingarna ha högre utbildning än inrikes födda och en sysselsättningsgrad på 80 procent. Med andra ord kan jugoslaverna, som finns i stora skaror i förorten, vara en bidragande orsak till att sysselsättningen har fått en positiv utveckling i de utsatta områdena.
Det går också att vända på alla siffror. Det är bara hälften som har jobb i Rinkeby, på nästan 20 år har arbetslösheten minskat med bara 25-30 procent i de flesta särskilt utsatta områdena. I orter som Gamlegården, Kristianstad och Araby, Växjö har arbetslösheten blivit värre.
Rosengård Centrum Foto: Elvedin Basic
Åter till Rosengård.
Snett bakom mig ser jag tre ungdomar som sitter vid gamla stationära datorer och söker efter en bättre framtid. En är inne på arbetsförmedlingens hemsida, den andre tittar på hur du blir som Zlatan, och den tredje kollar upp vart man ska gå om man behöver psykologisk hjälp. Lite längre bort i barnhörnan läser två flickor böcker. Kunskap är makt, predikade den brittiske filosofen Francis Bacon. Här inne på biblioteket går det att känna på den lugna atmosfären och Abdi Jama, 35 år, är en av dem som hjälper människorna med att komma rätt.
– Här arbetar vi med små projekt hela tiden, och lyckas man samla så många människor på en och samma plats, då har man lyckats.
När Abdi var liten spelade han i samma fotbollslag som Zlatan Ibrahimovic. De spelade tillsammans en bit bort från centrum, på Cronmans väg. Zlatan lämnade området och blev en världskänd fotbollsspelare. Men Abdi, han är kvar i Rosengård och jobbar som trygghetsvärd.
– Rosengård har utvecklats, förut var det mycket problem och då var media på plats, men nu är det annorlunda, säger Abdi.
Vad är det som är annorlunda?
– Här har vi allt. Jag brukar säga till alla som kommer att gå och ta en runda i Rosengård, för då har du tagit en jorden runt-resa. Falafel för 20 kronor. Hela världen är här.
Trots att en 16-årig ung man miste livet i början på året efter en skottlossning, finns det ljuspunkter i det här området. Höghus ska byggas, flera nya bostäder tillkommer och en tågstation ligger i planerna. Det är mycket som är på gång i Rosengård, berättar Abdi som trivs och vill bo kvar.
– Det är många med ett stort hjärta som går ut på gatorna och är emot våldet.
Det onda ska aldrig besegra det goda. Framtiden är ljus i Rosengård, många unga tjejer och killar är på väg ut och de kommer tillföra arbetskraft.
Bland de 30 000 som bor i Rosengård är ungefär 8 500 ungdomar under 18 år. Det som många inte vet är att staten testar olika pilotprojekt i området för att se om det kan fungera i resten av Sverige. Pilotprojekten är något som ofta inte nämns i medierapporteringen, berättar Abdi.
– Polisen, räddningstjänsten och myndigheter samarbetar nuförtiden i Malmö stad, innan var alla på olika håll. Att sätta ungdomar i olika former av sysselsättning med jobb och aktiviteter är också pilotprojekt som har testats här. Lyckas projekten i Rosengård lyckas de i hela Sverige, garanterar Abdi.
Biblioteket i Rosengård är det näst mest besökta biblioteket i hela Malmö, efter stadsbiblioteket. Många kommer hit, lånar böcker, utbyter ord och kunskap med varandra samtidigt som gemenskapen byggs. Att bibblan ligger i ett köpcentrum säger en hel del om att det står i origo av människornas vardag.
– Man kan inte tvätta ansiktet med ett finger, utan du måste använda hela handen, och det är just helheten som är det viktigaste när vi pratar om gemenskap. När jag hjälper ungdomarna brukar jag säga till dem att: Nu får ni hjälpa tre andra personer.
Många flyr från problem, men jag brukar inte prata om problem, utan det handlar om utmaningar.
– Abdi Jama
Den negativa bilden som målas upp av Rosengård handlar om kriminella ligor som betalar för olika sorters tjänster. Abdi tror mer på att hjärtat är verktyget för ett lyckat samhälle.
– Det är viktigt att du hjälper andra från ditt hjärta. Pengar kommer och går, men hjärtat stannar alltid kvar. Här spelar det ingen roll vilken hudfärg du har, eller var du kommer ifrån, här hjälper alla varandra.
Men hur undviker du problemen som finns i Rosengård?
– Många flyr från problem, men jag brukar inte prata om problem, utan det handlar om utmaningar. Det handlar om att ta utmaningen och inte se det som ett problem.
Abdi Jama hjälper till och vägleder ungdomar i Rosengård Foto: Elvedin Basic
Under fem veckor av resande mellan husfasaderna, gårdarna och vägarna har jag hittat en gemensam nämnare. Alla jag har pratat med talar om att media idag påverkar människors föreställning av områden som Rosengård och Husby.
För att låta media bemöta svartmålningen valde jag att ringa till flera av dem. Aftonbladet och Sydsvenskan ville inte ställa upp. Göteborgs-Postens chefredaktör, Christofer Ahlqvist valde dock att svara på mina frågor. Han upplever inte att media “svartmålar” områden som har det socioekonomiskt svårt.
– Jag kan inte ta ifrån deras bild på hur de upplever det. Men det är onekligen så att det händer mycket i de områdena. Om det skulle brinna bilar i fina områden i Göteborg skulle vi skriva om det också. Jag kan inte hålla med om att vi svartmålar, vi måste ändå vara konsekvent neutrala i vår rapportering och faktiskt berätta det som händer, säger han.
I framtiden tror Christofer Ahlqvist att rapporteringen kommer att förändras. Även om de utsatta områden runt om i Sverige.
– Om man tittar rent krasst ur ett ekonomiskt perspektiv är det många som bor i dessa förorter. Jag tror inte några tidningshus känner att de kommer att ha råd med att förlora några potentiella läsare, från de områdena och då tror jag att framtidens tidningar handlar väldigt mycket om att vara en god spelare i samhället. Att man är mer än bara en nyhetsförmedlare och det tror jag att man kommer behöva vara i de områden också.
Medierna försöker ta tempen på människornas underliggande känsla av oro och osäkerhet.
– Ove Sernhede
Ove Sernhede, professor inom socialt arbete på Göteborg universitet, förklarar att samhället har ett behov av skiktningen mellan vi och dem. Han hävdar att media skapar motsättningar och segregation i samhället med sin rapportering.
– Media spelar med på detta då de bygger på människors omedvetenhet. Medierna försöker ta tempen på människornas underliggande känsla av oro och osäkerhet, säger Ove Sernhede och fortsätter:
– Medierna bidrar i en hög grad till att skapa moralpanik. Det enda som medierna är intresserade av är att få sälja lösnummer och få människor intresserade av det de håller på med.
Vad blir konsekvensen av medias rapportering?
– Tanter som bor i Göteborgs innerstad vågar inte gå ut på kvällarna, för de tror att de kommer bli överfallna. Sannolikheten för det är noll och brottsligheten har minskat, men i medierna framstår det som att allt går åt helvete och allt bara blir värre.
Men är det inte bara bilbränder, skottlossningar och hedersförtryck i områden som Biskopsgården och Gamlegården? Stämmer inte rapporteringen?
– Man kan säga att vi aldrig levt i ett sådant här tryggt och välorganiserat samhälle som vi har idag. Brottsligheten sjunker och människorna har det generellt bättre än någonsin.
Jag sökt Sveriges inrikesminister Anders Ygeman vid flera tillfällen. Med några dagar kvar till deadlinen ställer han upp på en intervju. Han vet nämligen själv hur det är att leva i ett område med utmaningar.
– Jag är själv uppvuxen i förorten, på nionde våningen, i betonghus i Hagsätra. Jag tycker det är viktigt att samhället flyttar tillbaka till de utsatta områdena. Både privata företag och myndigheter har haft en tendens att dras därifrån snarare än tvärtom, säger han över telefon.
Jag är själv uppvuxen i förorten, på nionde våningen, i betonghus i Hagsätra.
– Anders Ygeman
Den 13 februari 2017 gjorde Anders Ygeman ett besök i Rosengård för att prata om utmaningarna som området står inför. Han är mån om att prata om både det negativa och positiva.
– Det finns en stark anda bland medborgarna i Rosengård, och området är betydligt bättre än sitt rykte. Det finns en häftig plats för ungdomarna där de kan spela sin egen musik via Bluetooth och fler andra bra fritidsgrejer.
Jag lyssnar lyhört på vad Sveriges inrikesminister har att säga.
Samtidigt går tankarna tillbaka till alla ställen som jag besökt.
Visst, problemen är påtagliga och det är inte bara positivt.
Men medmänskligheten finns. Organisationen Underground på
Råslätt i Jönköping stoppar ungdomar från att hamna i tidig
kriminalitet, i Rosengård är barnen sysselsatta och i Araby i
Växjö får kvinnorna lära sig att ta plats från att de är små.
Eldsjälarnas ideella arbete tillsammans med polis och
myndigheter har visat sig vara nyckeln till ett tryggare samhälle
i de utsatta områdena.
Därför undrar jag nu vad politikerna har för roll, vad de tänker
göra för att tanter i Göteborg ska våga gå ut och ta en promenad i Biskopsgården.
Vad kan du som politiker göra rent konkret för att Abdi i Rosengård ska få en bättre och tryggare vardag?
– Genom att se till att samhället kommer dit, snarare än flyttar ut. Men också genom att vi satsar extra pengar på lärare och skolor i socialt utsatta områden och att vi sätter ungdomar och människor i arbete genom att lägga en hög kvalité på de offentliga tjänsterna i de området.
Jag har sett gemenskap i samtliga förorter som jag har besökt. Vad betyder den för hela Sverige?
– Jag tror att den betyder mycket, men det gäller också att vi kan växla ut gemenskapen och kärleken i trygghet och positiv utveckling. Där är det viktigt att övriga samhället är med.
Slutligen, finns det framtidsljus i förorten?
– Både och. Ser vi på polisens definition så kommer vi få fler särskilt utsatta områden eftersom att avgränsningarna är konstigt gjorda. Över tid tror jag att många av de här områdena kommer att hämta sig bra. Det finns absolut hopp, avslutar Anders Ygeman.
Den 13 februari 2017 gjorde Anders Ygeman, ett besök i Rosengård. Foto: Björn Lindgren/TT
Malmös trygghetsvärd Abdi Jama
tillsammans med Anders Ygeman. Foto: Privat
Ljuset i förorten. Foto: Elvedin Basic
